Naturen finns inte

Begreppet ”natur” ställer till det för oss människor. Varför inkluderar det inte oss människor och de platser där vi bor när vi använder begreppet i dagligt tal? Varför är det så svårt för oss att inse att vi är biologiska varelser i en levande biologisk värld?

Om vi skrotar begreppet natur när vi beskriver oss själva så blir det lätt att inse vilka biologiska varelser vi är, och vilken biologisk värld vi lever i. Med den insikten blir våra städer inte konstigare än en bäverdamm, för ingen skulle väl säga att en bäverdamm inte är ”natur”? När vi människor försökt avbilda vår idealiserade bild av ”naturen” så har vi fåfängt försökt att alienera oss själva ifrån den levande världen. Samtidigt, och på grund av detta, skapar vi problemför allt levande, och därmed också oss själva.

På samma sätt finns det inget mänskligt sätt att bete sig som är mer ”naturligt” än andra. Det finns naturligtvis ingen sådan ärftlig och allmängiltig karaktär som kan definiera alla människor, trots att det finns journalister (länken är aktiv till 20 januari) som på journalisters vis gjort ärliga försök att hitta en sådan. Försöken är fåfänga eftersom vi människor beter oss som vi gör, det definieras av all den variation som finns hos kollektivet människan idag. Det gäller andra djur också; vargars beteende är inte mer ”naturligt” i östra Sibirien än vad det är i Blekinge. Vargar beter sig så som världens alla individuella vargar beter sig idag. Det går inte heller att söka svar på vad som är ”naturligt” i historien; tidigare vargar och människor betedde sig säkert annorlunda, men det definierar inte vad som är vårt och vargars ”sanna, inre” beteende idag. Den evolutionära processen är flyktig. Då är då, idag är idag. Det finns inget ”naturligt” sätt att vara. Vi är de biologiska varelser vi är, en produkt av den evolutionära processen.

Eftersom vi är biologiska varelser så klarar vi oss inte utan den levande, biologiska världen. Den levande världen ger oss ekosystemtjänster; syre i luften som vi kan andas, rent vatten som vi kan dricka och mat på bordet. Tänk själv – vad åt du till frukost? Det var knappast syntetiskt framställda plaster, snarare något som för inte allt för länge sedan varit levande. Samtidigt som vi är en del av den levande världen påverkar vi den; genom utsläpp av växthusgaser, genom skogsavverkning som minskar livsutrymmet för tusentals arter från Kiruna till Borneo, genom att skära fenan av hajar och därmed döda majoriteten av världshavens viktigaste rovdjur. Vi är blinda ekosystemssabotörer. Vi vet (ännu) inte vad vi gör i en strikt vetenskaplig bemärkelse, men alla är mer eller mindre medvetna om att det inte är bra.

Ekosystem är komplexa och löst sammanhållna nätverk av arter. Några av arterna i ekosystemen spelar ofta en avgörande roll och kallas därför för nyckelarter. Idag vet vi väldigt lite om vilken roll de olika arterna spelar i världens ekosystem. Det finns bara ett fåtal svenska exempel, och några internationellt kända som med en vetenskaplig metodik har visat på de dramatiska effekter, på ekosystemnivå, som nära på utrotade nyckelarter kan orsaka. För det mesta, i vår lilla del av världen, så vet vi inte mycket mer än namnet på organismerna. På de flesta andra platser runt om jorden så känner vi inte ens till namnet på arterna. Den amerikanska ekologen och folkbildaren Edward O. Wilson har uttryckt det så här: ”Trots att biologin gjort enorma vetenskapliga framsteg är det en anmärkningsvärd omständighet att vi fortfarande inte upptäckt ungefär 90 procent av alla arter av organismer på jorden. Dessutom så vet vi väldigt lite om de tio procent som vi har gett ett latinskt namn, ja oftast inte mer än just namnet.”

Vi delar en gemensam släkting med allt levande. Nu hotar vi människor en stor del av allt annat levande. Vi orsakar just nu en massutrotning av arter i en takt som aldrig tidigare skådats på jorden. Det här kommer med all säkerhet att göra livet svårare för människor, eftersom vi är beroende av andra organismers ekosystemtjänster. Varför tillåter vi det att ske utan debatt? Kan det bero på att vi fåfängt har försökt alienera oss från den levande biologiska världen, trots att vi som biologiska varelser alltid kommer vara en del av den?