Den ofullständiga ekvationen

I veckans The Economist handlar ledaren om kvinnors inträde på arbetsmarknaden då arbetskraften i flera länder snart utgörs av nästan hälften kvinnor, vilket kan ses som en smärre revolution. Problemet är bara, enligt The Economist, att kvinnor inte bara tjänar mindre och har svårare att nå chefsbefattningar än män utan också att de slits mellan arbete och barn. Detta i sin tur har som konsekvens att kvinnor ofta hoppar av karriärsatsningar när de har små barn.

Det enda motmedlet som föreslås för att lindra kvinnors kval mellan karriär och familj är att bygga ut barnsomsorgen. Det som sorgligt nog glöms bort är att barn vanligtvis har två(!) föräldrar. Med mindre att man förnekar mäns förmåga att ha hand om sina barn, borde rimligtvis lösningen på kvinnors ständiga slitning mellan barn och karriär inte bara att utgöras av barnomsorg utanför hemmet utan också en förändring i uppdelningen av ansvar föräldrar emellan. Ekvationen att lösa är därför ofullständig och det säger sig självt att kvinnor knappast kan satsa lika mycket som män på karriären (såsom många skulle vilja för att ta tillvara deras talang) samtidigt som de ska behålla hela ansvaret för barn (oavsett barnomsorg). Den ekvationen är olöslig med mindre än att män träder in och tar sitt ansvar både för sina barn och för samhällsekonomin genom att ge kvinnor möjlighet till ett inträde på arbetsmarknaden på samma villkor.

Intressant forskning har börjat att fokusera på kvinnors och mäns förmågor såsom kulturellt bestämda.
Givet hur mycket människors uppfattningar om jämställdhet över världen har förändrats de senaste decennierna, kanske kvinnor och män snart får samma möjligheter både inom familje- och arbetssfären.