Elitfotbollsspelares viktigaste kognitiva förmågor

Hej Anders Nilsson! Du vikarierar som webbredaktör på Forskning & Framsteg till slutet av augusti. Vad ser du mest fram emot?

– Jag har varit frilansande vetenskaps­journalist i mer än två decennier. Det är jätteroligt, men också ganska ensamt. På Forskning & Framsteg ser jag fram emot att få arbeta tätt ihop med arbetskamraterna. Här är vi ju många personer involverade i varje artikel.

Du är ingen nykomling för läsarna, du har varit Frågor & svar-redaktör på frilansbasis sedan 2013. Vilken är den svåraste frågan du har sökt svar på?

– Ibland går jag bet helt och hållet. Det betyder inte nödvändigtvis att frågan som sådan är svår, det kan bara vara så att de forskare som skulle ha kunnat besvara den inte har tid att medverka. Det kan vara smidigt att få svar på en komplex fråga, och det kan vara svårt att få svar på en enkel fråga.

Vilka ämnen jobbar du helst med?

– Både som skribent och frågeredaktör gillar jag att kastas mellan olika ämnen. Jag brukar säga att det finns två sorters vetenskapsjournalister: å ena sidan de som har vanlig journalistbakgrund och anser att de också förstår vetenskap, och å andra sidan forskare som anser att de även kan kommunicera. Jag tillhör den första gruppen och eftersom jag inte har akademisk förankring i något ämne så odlar jag min bredd. Och så lär jag blivande forskare att skriva. Den här våren har jag föreläst på Karlstads universitet och Linköpings universitet.

Vad behöver forskarna hjälp med?

– En del har svårt att skriva begripligt, andra att börja med det viktigaste. Den vetenskapliga artikelstrukturen är att inleda med bakgrund och metod, och att spara det mest intressanta till slutet. Det kan vara svårt att bryta den strukturen, men helt nödvändigt om man vill bli läst.

Text: Anna Liljemalm