Björn Fjæstad

Chefredaktör och VD, Forskning & Framsteg.
Det jag tycker är viktigast med Forskning & Framsteg är att förmedla insikt, förståelse och fascination, eller kanske snarare insikt och förståelse via fascination. F&F är ju en tidskrift, inte en lärobok, och det innebär att den styckvisa uppslagsbokskunskapen hittas bättre på annat håll. Tidningens styrka är att ur det enorma informationsflödet välja ut och förädla just de inslag som kan ge sammanhang, inblick och översikt – och göra det på ett fängslande sätt.

De allra flesta som läser Forskning & Framsteg gör det av lust och allmän nyfikenhet, inte för att de behöver det för sitt arbetes skull. Det betyder också att de flesta prenumeranter läser tidskriften på fritiden och betalar för den ur egen ficka. För att kunna konkurrera om läsarnas tid (och pengar) måste tidskriften vara attraktiv till både innehåll och form. Därför lägger redaktionen mycket kraft på att bevaka vad som händer på forskningsfronten och på att presentera materialet så att det blir både lättillgängligt, tilltalande och spännande.

Att de flesta läser Forskning & Framsteg utan uttryckt tanke på konkret nytta i yrkeslivet eller på annat sätt hindrar inte att det finns viktiga läsargrupper som har direkt användning av tidskriften. Det gäller inte minst lärare i grundskolan och på gymnasiet, som genom F&F både har chans att uppdatera sig om utvecklingen på olika kunskapsområden och att erbjuda eleverna underlag och arbetsmaterial.

Ett annat slags nytta som Forskning & Framsteg bidrar med är insyn i hur skattepengar används. Det mesta av forskningen vid våra universitet och högskolor bekostas av statsmedel, och ur demokratisk synvinkel är det angeläget att allmänheten kan orientera sig om vart pengarna går och har möjlighet att bilda sig en uppfattning om i vad mån skatterna används väl.

Ett tredje slags nytta är den som smyger sig in lite omärkligt, antingen i form av ökad allmänkunskap som underlättar beslut och ställningstaganden i vardagslivet eller i form av konkreta idéer som kan tillämpas i en arbetssituation eller på annat sätt. Ett specialfall av det är att forskare inom ett visst område, som ofta kan vara tämligen smalt, får uppslag och idéer genom att läsa populärvetenskap om andra forskningsområden.

Vetenskap är enligt min mening en av mänsklighetens allra största uppfinningar, och det på två helt olika sätt. Dels den vetenskapliga metoden som – trots skillnader i tillämpning på olika områden – handlar om objektivitet, representativitet och upprepbarhet. Dels det vetenskapliga samtalet, det vill säga att resultat publiceras öppet och diskuteras kritiskt i tidskrifter, på nätet och på konferenser och seminarier. Kunskap om hur vetenskap bedrivs, liksom om dess styrkor och svagheter, är lika viktig som om forskningens resultat, och i våra artiklar lyfter vi därför ofta fram människan och de konkreta skeendena bakom forskningen.

Jag har nu varit chefredaktör för Forskning & Framsteg i över 30 år, men “i botten” är jag civilekonom, ekonomie doktor och docent i ekonomisk psykologi och företagsekonomi från Handelshögskolan i Stockholm. Sedan början av 1990-talet har jag på deltid återupptagit egen forskning på deltid och var under åren 1995-2009 adjungerad professor i forskningskommunikation vid Mittuniversitetet i Östersund. Bland annat hade jag förmånen att leda den svenska delen av ett stort och mångårigt EU-finansierat forskningsprojekt om genteknikens introduktion och mottagande i Europas länder. Tillsammans med en kollega vid Mittuniversitetet har jag också arbetat med att sammanställa en antologi med titeln Arbetsliv och samhällsförändringar, som utkom på Studentlitteratur för några år sedan och som många studenter i samhällsvetenskap och ekonomi kämpat med som kurslitteratur.

Björn Fjæstad