”En ren parodi på vetenskap”

När Forskning & Framsteg startade 1966 var det för att förmedla naturvetenskap och medicinsk grundforskning. Men 1974 blev det dags för Forskning & Framsteg att bredda sig mot humaniora och samhällsvetenskap. Ledarsidan i nummer 5/74 förkunnade självsäkert:

 ”Modern forskning strävar mot en allt större grad av tvärvetenskap i sitt arbete med att utplåna de klassiska ämnesgränserna.”

Breddningen berodde också på att Statens humanistiska forskningsråd och Riksbankens Jubileumsfond hade anslutit sig till tidskriftens finansiärer i samband med en förändring av ägarform. Den innebar att Sällskapet för forskningskommunikation som gett ut tidskriften upplöstes och Forskningsrådens nämnd för forskningsinformation bildades i dess ställe.

I början av 1975 skördades några av breddningens första frukter i form av ett dubbelt temanummer om människans forntid. I följande nummer vändes den tvärvetenskapliga blicken i stället framåt med frågan: Vad skulle det innebära om hela världens befolkning år 2000 uppnådde samma materiella standard som svenskarna åtnjöt 1975?

Kemisten Kåre Olsson, forskare vid det nyinrättade Centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor vid Göteborgs universitet, undersökte detta genom att extrapolera svenskarnas anspråk på bland annat jordbruksmark, träprodukter, koppar och energi. Rubriken fångade hans slutsats: ”Världen orkar inte med vår standard.”

Jag imponeras av att han redan då såg ”effekterna på jordens klimat” av förbränningen av fossila bränslen som det största hindret för en ökad energianvändning. Inte som den berömda rapporten Tillväxtens gränser från 1972, där den ändliga tillgången på dessa bränslen sågs som ett större problem.

Det är med en debattartikel riktad mot denna artikel som den nationalekonomiska vetenskapen gör entré i Forskning & Framsteg 1975. Assar Lindbeck, sedermera en av Sveriges mest inflytelserika ekonomer, avfärdar Olssons analys som ”en ren parodi på vetenskap”.

Olssons ”fundamentala” misstag är att inte ta hänsyn till hur prismekanismen svarar på ett minskat utbud av enskilda naturresurser, så att ”naturresursbesparande förändringar inträffar i produktionssystemet”. När ”vår tids u-länder” uppnår svensk konsumtionsstandard kommer marknaden ha sett till att produktionsmetoderna och produkterna blivit ”helt andra”.

Med facit i hand kan vi konstatera att samtidigt som flera dåvarande u-länder nu har uppnått 1970-talets svenska välstånd, så konsumerar de långt mer fossila bränslen än vad som är hållbart, liksom andra råvaruprodukter i Olssons analys.

Hur reagerade då Kåre Olsson på Lindbecks hårda ton?

– Det var man van vid från det hållet. Vi hade ett milt överseende med ekonomer och deras ställningstaganden på den tiden, säger en nu 81-årig Kåre Olsson på telefon från sitt hem i Skattungbyn.

Med tiden öppnade sig även Assar Lindbeck till viss del för tvärvetenskap, ett ord som han 1975 satte inom citattecken. Mot slutet av sitt liv forskade han ivrigt om sociala normer – ett område tidigare stämplat som sociologi – vilket han berättade om för Forskning & Framsteg 2019, året före sin bortgång.