Tar svenska män för mycket testosteron?

År 2024 fick 25 800 män testosteron på recept, enligt de senaste siffrorna från Socialstyrelsen. Det är en trefaldig ökning på 20 år. Är det mycket? I statistiken ryms en växande skara canceröver­levare som haft testikelcancer. Och här återfinns också män med andra tillstånd – ibland medfödda – där man vet att det är vettigt att se till att höja testosteron­depåerna. Men frågan är om allt fler män också får behandling helt i onödan?

I dag är det mycket vanligt med riktad reklam till friska män om snabba tester av testosteronnivåer. Att många nappar är inte konstigt. Testosteron hjälper till att bygga muskler – och reglerar såväl humöret som sexlusten. Dessutom påverkar hormonet allt från bentätheten i skelettet till bildandet av röda blodkroppar.

Det här ställer höga krav på läkarna som står inför beslutet att skriva ut testosteronpreparaten till alla de män som kontaktar vården. Till att börja med avråder de läkare och forskare som Forskning & Framsteg har varit kontakt med helt från att nappa på de snabbtester som saluförs.

– Nej, det krävs en ordentlig utredning, säger Mats Holmberg, som är androlog och endokrinolog vid Karolinska universitetssjukhuset.

Mikael Lehtihet instämmer. Han är docent i endokrinologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm och den som kanske flitigast gått ut och varnat för den växande trenden med tester. Han menar att de leder till oro – och i förlängningen onödiga recept på behandlingar.

Där någonstans slutar deras enighet. Mats Holmberg har sett många som blivit hjälpta av hormonpreparat, även om man inte kunnat fastställa orsaken till testosteronbristen.

– Många av dem har haft låga nivåer utan att vi har kunnat förklara vad det beror på, säger han.

Mikael Lehtihet har en mer restriktiv hållning. Till skillnad från Mats Holmberg tror han inte att funktionell testosteronbrist eller ”testosteronbrist med oklar genes” existerar.

– Så här är det: Antingen fungerar inte testiklarna eller så fungerar inte hypofysen. Man hittar alltid en förklaring. Jag tycker synd om de här patienterna – och anser att det är hemskt att de kanske får en behandling som de inte behöver, säger han och påtalar att det finns risker.

Att mängden spermier minskar är till exempel känt. När man tillför testosteron utifrån stryper hypofysen hormonproduktionen i testiklarna, och med det spermieproduktionen.

– Den som behandlar sig med testosteron får inte ha en barnönskan, instämmer Mats Holmberg.

Men det finns andra risker också. Vi ska återkomma till dem.

En utmaning för läkaren är att avgöra om symtomen som männen söker för ens har med testosteronet att göra. Om problemen visar sig bero på testosteronnivån, så gäller det att avgöra hur det hela ska åtgärdas.

– Låg sexuell lust, minskat driv och humörmässig sänkning är de tydligaste symtomen på testosteronbrist – även om de symtomen också kan bero på andra faktorer, säger Mats Holmberg.

Om man tillför testosteron till någon som har haft låga nivåer ökar sexlusten jättefort.

Men vad händer när en person med helt normala nivåer använder testosteron? Enligt Mikael Lehtihet ökar lusten den första månaden, men sedan vänjer sig hjärnan – och man är tillbaka på ruta ett.

Forskning & Framsteg har letat efter forskningsstudier som stödjer det påståendet, men kan inte hitta några. Efter att ha tillfrågats igen säger Mikael Lehtihet att han talade om placebo­effekter, inget annat. Mats Holmberg har också en annan bild än Mikael Lehtihet har.

– Det där är omdiskuterat. Att effekten skulle sitta i just en månad har jag aldrig hört. Muskeleffekten däremot fortsätter uppåt – ju mer testosteron desto mer muskeltillväxt, säger Mats Holmberg.

Testosteron bildas främst i testiklarna – och produktionen sätter ordentlig fart i puberteten. Nivåerna når en topp i 20-årsåldern och koncentrationen håller sig sedan ganska stabil i vuxen ålder. Exakt vilka nivåer som är normala varierar från person till person. En del mår bra trots relativt låga nivåer, medan andra män som mår dåligt inte har särskilt låga nivåer. En annan anledning till att det kan vara svårt att värdera olika nivåer av testosteron är att de varierar under dagen – och påverkas av vad som sker runt omkring.

En missuppfattning är att män skulle gå igenom någonting som liknar klimakteriet, men så är det inte. Män har inte någon naturlig fas när mängden könshormon sjunker kraftigt. Men med åldern ökar olika sjukdomar, som i sin tur påverkar testosteronproduktionen. Det gör att fler äldre än yngre män kan utveckla brist.

Det finns till exempel en stark koppling till över­vikt och typ 2-diabetes, en koppling som går åt bägge håll.

– Blir man överviktig så sjunker testosteron-nivåerna. Får man testosteronbrist så får man mage av det, för testosteron är fettbrännande, säger Mats Holmberg.

När en man börjar tappa kilon ökar ofta testosteronnivåerna. Och behandlar man en överviktig man med testosteron, så kommer han förmodligen att gå ner i vikt av det.

Att sätta in testosteron som bantningsmedel skulle vara helt fel, enligt Mikael Lehtihet. För de flesta män med obesitas eller typ 2-diabetes har inte testosteronbrist – inte på riktigt, säger han.

– Trots låga värden har de lika mycket biotillgängligt (icke-bundet, reds. anm.) testosteron som innan. Men däremot omvandlas det till östrogen, kvinnligt hormon – som är bra på att stänga av hypofysen.

I Sverige och resten av EU är rekommendationen att låga testosteronnivåer, som antas bero på att man väger för mycket, ska behandlas genom viktnedgång i första hand.

Så hur stor andel svenska män har på riktigt testosteronbrist? Sannolikt under en procent, hävdar Mikael Lehtihet. Ökningen av recept på testosteron sker från låga nivåer, från drygt två promille till drygt sex promille av den manliga befolkningen. En rimlig andel faktiskt, anser han.

– Jag är övertygad om att vi fortfarande missar massor av män som behöver behandling – men också att vi behandlar många 50-åriga män som är friska. Det råder absolut en överbehandling och underbehandling samtidigt.

Mats Holmberg vill inte ange en siffra men tror att det råder under­behandling och att den egentliga andelen drabbade är minst två procent, kanske fem.

– Det är tydligt att det finns en grupp män som har testosteronbrist och som skulle tjäna på att få behandling. Det svåra här är kärnfrågan – vad är testosteronbrist och vad är inte testosteronbrist – och när ska man behandla?