Dummare på engelska

Det svenska språkföraktet en nationalekonomisk katastrof

Tack för artikeln i Forskning och Framsteg. Vi är nog fler som kämpar för rätten att använda svenska i Sverige, må tro. Mitt eget modersmål är spanska, men mina barn blev helt och hållet svensktalande. Jag har bråkat och skrivit artiklar nu till höger och vänster, redan innan Mål-i-mun var tänkt. Jag fattar inte att svenskar låter sig koloniseras på det sätt som nu sker. Det visa skrämmande karaktärsegenskaper som redan Gustav Vasa beskrev i sitt tal till ständerna: “Svensken är snare att samtycka och sene att självrannsaka” och han uppmanade sina undersåtar: “Varen era myndigheter lydige, sinsemellan enige”.

<

p>När lagen om obligatorisk engelska uppkom på 70-talet då motionerade jag till den socialdemokratiska partidistriktkongressen mot detta. En tjej från UKÄ stod faktiskt på min sida. Många som inte vågade gå upp då kom fram på kvällen, i samband med festen, och tackade och höll med. De kände sig dumma genom att de tvingades läsa nästan all litteratur på engelska och därmed förstå dåligt och utan behållning. Enligt min mening har engelsktvånget försämrat kompetensen hos ett par generationer. Det är också en nationalekonomisk katastrof att bokförlagen inte längre översätter till svenska i samma utsträckning som tidigare. Därför är antikvariatbranschen så mycket större än i andra länder. Där kunde man få gamla svenska översättningar av viktig litteratur. Annars sitter folk och håller masken och låtsas förstå.

<

p>Anglifieringen fick kunskaperna i tyska och franska att nästan försvinna, vilket också gjort att alla tänker i ett enda spår och ett enda perspektiv. Det anglosaxiska har nästan tagit död på de andra två viktiga perspektiven i kontinentalt tänkande (något som jag nyligen tagit upp i ett seminarium vid Centrum för tyska studier). Allt det som inte finns på engelska existerar inte. Du har Ingemar Düring som skrev den bästa boken om Aristoteles som finns. Den skrevs på tyska och har aldrig översatts till engelska (dock till spanska, som har en mycket bredare utgivning än engelskan) och därför är Düring okänd i Sverige. Och jag har märkt att folk skriver vetenskapliga texter och avhandlingar, där all refererad litteratur är engelsk. Man bryr sig inte ett dugg om att först kolla vem som har skrivit i samma ämne på svenska. Nej, sanningen talar bara engelska för dem. Detta är en nationalekonomisk katastrof. Allt tankearbete på svenska utnyttjas inte. Böcker på svenska blir makulatur för de närmaste generationerna. Det är som om man hade oljekällor och inte utnyttjade dem.

<

p>Det är kriminellt att hindra doktorander i vissa ämnen från att skriva sina avhandlingar på svenska. De tvingas (eller övertalas om) att skriva på engelska trots att de inte vill. Ty, om de själva ville det så är det naturligtvis deras sak. Att skriva läsligt på engelska kräver mer än några kurser i engelska. Det kräver vistelse och umgänge under en viss tid. Man tror dock att en bok på dålig engelska läses mer än en som är skriven på modersmålet svenska. Doktorsavhandlingar blir då makulatur som ingen orkar med. Allra minst de som är engelsktalande orkar med dessa rapakaljor. Här har inte ens Olle Josephson eller Mål-i-mun kommit så långt som de borde. De kräver att alla avhandlingar ska åtminstone förses med en sammanfattning på svenska. Men de säger inte att man inte ska tvinga någon mot sin vilja att skriva avhandlingen på engelska. De vill inte erkänna oss rätten att använda svenska om man själv vill. Det är för fan en rättighet att använda svenska i Sverige! Jag känner mig våldtagen av allt tvång till engelska i offentliga sammanhang. Man får inte söka forskningsanslag på svenska utan det ska vara på engelska. Många kongresser och konferenser i Sverige sker endast på engelska, även om ingen eller bara någon har engelska som modersmål. Och vad ska vi säga om alla datorprogram och alla tekniska instruktioner? Jag har begärt i högskolan att få ha mitt e-postprogram i befintlig svensk version, men de säger att det är engelska som gäller.

<

p>Naturligtvis behöver vi kunna flera språk i dagens samhälle. Det är bra om vi kan tre eller fyra språk, Men det är också bra om vi satsar på olika kombinationer, då får vi in impulser från flera håll. Det är bra att vi får in tankar och idéer som ursprungligen formulerats på franska, arabiska, italienska, spanska eller vad som helst. Men det absolut nödvändiga är att vi talar och använder svenska oss emellan, att vi låter det svenska språket leva vidare och behålla sin kraft utan att förvandlas till ett hushållsspråk. Det är ganska taskigt att våra elever inte förmår att läsa danska och norska. Det är inte så svårt att vänja sig vid det. Det skulle förstärka de nordiska språkens bestånd. Att läsa och översätta danska har dessutom lärt mig att bättre förstå svenska, just för att språken är så lika och ändå använder samma term ibland olika.

<

p>Jag har velat flera gånger anmäla till JO några som hindrar mig från att använda landets modersmål. Men det hjälper inte. Svenska är inte skyddat som officiellt språk i Sverige. Det är det däremot i Finland. Helt groteskt.

<

p>Att göra engelska obligatorisk är helt oklokt. Det enda språket som ska vara obligatoriskt är svenska. Sedan ska man kräva att folk kan ytterligare några språk, utan att sätta det ena före det andra. Många kommer naturligtvis att välja engelska, därför behöver man inte förstärka engelskans ställning till förfång för andra språkkunskaper.

Stolt över modersmålet

Det är klart vi är dummare på engelska! Och i mitt fosterland dessutom dummare på finska. En bidragande orsak till att jag invandrade till Sverige (-74) var språket, dvs mitt modersmål. Fast finlandssvenskan skiljer sig förstås en del.Döm om min förvåning när jag konstaterade att svenskarna inte kan stava till cigarrett! Och att man fullständigt vanvördigt skriver ska i stället för skall.Det som plågat mig mest är faktiskt Sv Akademins ordlista som sedan flera år tillbaka accepterar ordet manual i betydelsen handbok eller instruktionsbok. Usch och fy!Det är hög tid att lämna landet! Så i maj 2007 åker jag för gott. /MF