Lättare ställa diagnos på alzheimer

Omkring 85 000 svenskar lider av Alzheimers sjukdom. De är omgivna av 600 000 närstående. Forskningen om sjukdomens uppkomst och om nya behandlingsmetoder är intensiv. Men faktum kvarstår: i dag finns ingen långsiktigt fungerande behandling.

Men att få en diagnos tidigt i sjukdomsskedet kan ändå hjälpa den som blir sjuk. En anledning är att livskvaliteten ökar om behandling mot sjukdomens symtom kan sättas in tidigt. En diagnos ger också svar på varför patienten inte fungerar som vanligt.

- Motsatsen, alltså att inte veta vad det är för fel, är destruktivt för både patienten och omgivningen, säger Lars-Olof Wahlund, professor i geriatrik vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Olika sätt att ställa diagnos

Tidigare var obduktion det enda säkra sättet att fastställa om en patient lidit av Alzheimers sjukdom. Kriteriet var att man i delar av hjärnan hittar klumpar av onedbrytbara proteiner, så kallade plack, som går att känna igen i mikroskop. Denna typ av undersökning används även i dag för att bekräfta diagnosen, som man fastställer med hjälp av flera olika metoder.

Läkaren inleder alltid med att ta reda på patientens sjukdomshistoria. Det är viktigt att få den både från patienten själv och från en nära anhörig. Det gäller särskilt i de fall när patientens minne är påtagligt försämrat. Här får läkaren veta vad den sjuka personen och den anhöriga tycker är problem och hur länge dessa pågått. Det är också viktigt att ta reda på om patienten lider av andra sjukdomar som kan påverka minnet, som utmattningsdepression eller vanlig depression.

För att den som är yngre, under 70 år, ska få en demensdiagnos krävs att minnet är så pass försämrat att det stör vardagslivet. Förutom direkta minnesproblem krävs också att någon annan kognitiv funktion har påverkats, som att det har blivit svårt att hitta i trakten där man bor, att räkna eller att uttrycka sig.

Många olika minnestest

Det finns en mängd olika minnestest. Det enklaste är att läkaren vid undersökningen helt enkelt visar fem saker, exempelvis ett gem, ett mynt, en skruv, ett frimärke och en penna, för patienten som får namnge sakerna. Sedan gömmer man föremålen några minuter och så får patienten försöka räkna upp vilka de var. I de fall läkaren är osäker på utfallet görs mer omfattande minnestest. Då undersöker man närminnet och patientens episodiska minne, det vill säga om han eller hon minns äldre händelser som man själv varit med om.

Ett annat test är ett så kallat FAS-test. Då ska man på en minut räkna upp så många ord som möjligt som börjar på F, A eller S. Antingen vilka ord som helst eller kategorier, som djur, maträtter eller växter.

- Om de ska börja på A och alla kategorier räknas så bör man hinna med minst 35 ord, säger Lars-Olof Wahlund.

Man undersöker också patientens så kallade visuo-spatiella förmåga. Det kan göras exempelvis genom patienten får att rita av geometriska figurer eller koppla ihop former med färger.

Hjärnavbildning ger svar

Om minnet är sjukligt dåligt, behöver man utesluta andra orsaker än demens. Dessa kan vara hjärntumör, sköldkörtelrubbningar eller att patienten har drabbats av blodpropp i hjärnan eller stroke. Då undersöker man hjärnan och kan redan i ett första skede upptäcka större förändringar i den.

Olika former av hjärnavbildning kan också användas för att mer direkt påvisa demens. Med så kallad magnetresonansröntgen går det att se en tidig minskning av cellmassan i tinningloberna. Det går då att få en uppfattning om i vad mån en patient som har försämrat minne löper risk att drabbas av Alzheimers sjukdom inom några år.

En annan avbildningsmetod, kallad SPECT, mäter blodgenomströmningen i hjärnan. Hos personer med förstadier till sjukdomen är aktiviteten minskad i ett område som ligger mitt i bakre hjärnan (kallad gyrus cinguli) och som har hand om delar av känslolivet.

Med positronemissionstomografi, PET, mäter man glukosomsättningen i hjärnan. På så vis går det att avläsa aktiviteten, framför allt i hjärnans tinninglober. Med nyare metoder börjar man också kunna avbilda förekomsten av plack i hjärnan.

Biomarkörer

Om andra hjärnförändringar kunnat uteslutas, går det att analysera cerebrospinalvätska, så kallad likvor. Denna analys går till så att man tappar ut likvor ur ryggen. Vätskan analyseras sedan, tillsammans med blodserum från patienten. Man mäter förekomst av två proteiner, beta-amyloid och tau, som finns i förändrade halter hos patienter med Alzheimers sjukdom. Med metoden kan man få stöd för att personen har Alzheimers sjukdom, och utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom, som depression eller alkoholrelaterad demens. Det går även att utesluta inflammatoriska sjukdomar, exempelvis multipel skleros.

- Det går att fånga upp omkring 85 procent av alzheimerpatienterna med det här testet, säger Kaj Blennow, professor i neurokemi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Hans grupp arbetar också med att utveckla en annan typ av analys. Först sätts likvor på speciella metallchips där proteinerna fastnar. Sedan analyserar man dessa med så kallad massspektrometri. Alla proteiner som finns i likvor ger var sin liten topp på en kurva, och mönstret bildar ett slags fingeravtryck. Genom att se hur likvor från personer med Alzheimers sjukdom skiljer sig från friska personers likvor hoppas man kunna identifiera de höjningar och sänkningar som är kopplade till sjukdom.

Behandling i dag

Dagens läkemedel påverkar endast sjukdomens symtom, inte dess orsaker. Vid Alzheimers sjukdom finns för litet av signalsubstansen acetylkolin. Denna utsöndras av en nervcell och tas upp av nästa, och på så sätt skickas nervimpulser vidare. För att signalen inte ska fortgå under längre tid finns ett enzym, acetylkolinesteras, som bryter ner signalämnet efter ett tag. Om det finns för litet signalämne kan man få det lilla som finns att verka längre genom att hämma det nedbrytande enzymet. Detta är principen bakom de så kallade acetylkolinesterashämmare som i dag används som bromsbehandling.

Ungefär 40 procent av patienterna blir bättre av dessa preparat. Men med tiden ebbar effekten ut. Det går inte att skaka liv i nervcellerna hur många gånger som helst, och ofta ser man en försämring när patienten ätit medicinen i ett par, tre år.

- Men patienten kan vinna ett år eller två och vara relativt frisk även på andra sätt, säger Kaj Blennow.

Mild kognitiv svikt

En problematisk diagnos är så kallad mild kognitiv svikt, som kan vara ett förstadium till sjukdomen. I dag är inte mild kognitiv svikt en behandlingsindikation, men frågan är om dessa patienter ändå bör behandlas. Varje år insjuknar 15 procent av dessa patienter i Alzheimers sjukdom. Bland de patienter som får denna information är det få som inte begär att få behandling.

- Hur skulle du göra själv om du satt med en sådan patient framför dig? frågar Lars-Olof Wahlund retoriskt.

- I dag är det många läkare som behandlar dessa patienter som alzheimerpatienter om de är övertygade om att det rör sig om sådan sjukdom, säger han.

Nu pågår en internationell studie där man undersöker hur patienter med mild kognitiv svikt reagerar på medicinering. Där ingår 800 patienter, varav häften får medicin och häften placebo. Varken patient eller läkare vet vilken grupp som får verksam behandling. Resultat från studien kommer under våren.

Varför tidig diagnos?

I djurförsök har forskare visat att när relativt unga djur behandlas med förebyggande medel, kan deras minne bevaras någorlunda intakt. För äldre och sjukare djur blir resultaten mycket sämre. Möss och människor är inte utbytbara, men forskarna antar att ett liknande förhållande gäller även för människor. Därför blir en tidig diagnos viktig även i framtiden när mer verkningsfulla behandlingar finns att tillgå.

I väntan på att nya och fungerande behandlingar kommer, är frågan vad man själv kan påverka när det gäller Alzheimers sjukdom.

- Faktorer som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, alltså övervikt, högt blodtryck och höga kolesterolvärden, verkar också spela roll för Alzheimers sjukdom, säger Kaj Blennow. Man vet också att personer som råkat ut skallskador löper ökad risk att drabbas av sjukdomen.

Att underhålla minnet är bra, och det verkar som om personer med intellektuellt utmanande sysselsättningar får ett visst skydd mot sjukdomen. Kritiker menar dock att det snarare är så att dessa personer är bättre på att dölja symtomen och hitta alternativa strategier för att klara sin vardag, trots sviktande minne.

Motion tycks också vara bra, men vad gäller östrogentillskott, antiinflammatoriska läkemedel och kolesterolsänkare har olika studier givit motstridiga resultat.

- Ett intressant fynd är att två glas rödvin om dagen verkar minska risken för Alzheimers sjukdom, säger Kaj Blennow.