Sen adoption kopplad till psykisk ohälsa

Många utlandsadopterade i Sverige är intresserade av sitt etniska ursprung. Detta är en normal del i att forma en livshistoria och i en persons identitetsskapande. Däremot är det vanligt att adopterade som visar ett intensivt intresse för den biologiska familjen - särskilt i vuxen ålder - har lägre självkänsla och sämre psykisk hälsa. Ofta är en otrygg anknytning förklaringen.

En undersökning av nästan 200 adopterade visar också att de som kommit hit vid högre ålder kan ha svårt att hantera sitt vuxna liv.

- Ju längre tid någon har bott på barnhem eller liknande, desto större risk att hon eller han påverkats av en otrygg uppväxtmiljö, säger Malin Irhammar, fil.dr i psykologi vid Högskolan i Kristianstad, som gjort studien.

En fjärdedel av de intervjuade hade besökt sina ursprungsländer. De som adopterats vid högre ålder, mellan ett och ett halvt och två år, var mer intresserade av sitt ursprungsland.

Känslan av svensk identitet minskade under undersökningsperioden, som sträckte sig över tio år, även om de allra flesta upplevde sig som svenska. Hela 93 procent kände sig som svenska i början av undersökningen, något som efterhand minskade till 81 procent. Detta har att göra med att flera hade bemötts som invandrare eller upplevt en negativ attityd från omgivningen. Även här var den icke-svenska identiteten relaterad till sämre psykiskt välbefinnande och lägre självkänsla.

Samtidigt påpekar Malin Irhammar, med tanke på den negativa bild som getts av adoptioner på senare år, att man kan vända på frågan.

- Med tanke på att många av dessa barn fått en dålig och otrygg start i livet så kan man fråga sig varför den stora majoriteten ändå klarat sig så bra.