Återkoppling: Ekologisk odling gynnar miljön

Det ekologiska lantbruket är särskilt viktigt för ett rikt odlingslandskap, ett rikt växt- och djurliv, ingen övergödning samt giftfri miljö. Det statliga stödet till ekologisk produktion är en ersättning för detta miljöarbete.

Lantbruket ska producera tillräckligt med livsmedel i dag och samtidigt garantera handlingsfriheten i framtida livsmedelsproduktion, till exempel genom att bevara den biologiska mångfalden. Jordbruksforskningen, exempelvis de resultat om kväveförluster som Bergström, Kirchmann & Andrén (BKA) hänvisar till, är viktiga delar för att klara denna utmaning. För att utforma nya produktionssystem bör dock effekterna av olika åtgärder utvärderas på gårds- eller regional nivå, och jordbruket måste sättas in i sitt samhälleliga sammanhang.

Forskningen kring ekologiskt lantbruk lyder under samma spelregler som annan vetenskaplig forskning. Den har producerat resultat om de ekologiska effekterna av ekologisk odling som är mer mångfasetterade än de studier som BKA hänvisar till. Exempelvis leder ekologisk odling vanligtvis till ökad biologisk mångfald. I en analys av vetenskapligt publicerade jämförelser mellan ekologisk och konventionell odling fram till år 2002 fann forskarna i medeltal 30 procent fler arter i den ekologiska. Även senare studier visar oftast på ökad mångfald på ekologiska gårdar. Det beror främst på produktionssystemets mer omväxlande växtföljd, ökad mångfald av grödor, avsaknad av kemisk bekämpning och, på djurgårdar, att betesmarkerna i stor utsträckning utnyttjas. Lantbrukare på konventionella gårdar använder inte dessa faktorer i samma grad som de ekologiska lantbrukarna.

Det ökade kväveläckaget beror till stor del på ökad kvävegödsling. Tillförseln av kväve är lägre i ekologisk produktion, vilket medför lägre risk för läckage. I det ekologiska lantbruket begränsas inköp utifrån av djurfoder. Det medför lägre intensitet i den ekologiska djurhållningen och mindre kvävetillförsel till åkermarken.

Det finns dock risker för betydande kväveläckage även i det ekologiska lantbruket, exempelvis vid nedbrukning av skörderester efter kväverika baljväxter. Detta kan motverkas genom att etablera fånggrödor som tar upp kvävet eller genom att vårplöja och så vårgrödor så att jordbearbetning på hösten kan undvikas.

Riksdagen har ställt upp målet att halterna av naturfrämmande ämnen i miljön ska vara nära noll år 2020. Men användningen av bekämpningsmedel i jordbruket har i stället ökat sedan mitten av 1990-talet, trots nya lågdosmedel, teknisk utveckling och ökad kunskap bland lantbrukarna. Läckaget av bekämpningsmedel har visserligen minskat, men enligt den svenska miljöövervakningen överskrids ekotoxikologiska riktvärden regelbundet vad gäller halter av bekämpningsmedel i bäckar och åar i områden med intensivt jordbruk. Och vi har rester av kemiska växtskyddsmedel i våra livsmedel. Det ekologiska lantbruket producerar livsmedel utan bekämpningsmedel och utnyttjar i stället varierad växtföljd och naturliga fiender för att minska problem med ogräs och växtskadegörare.

Forskning om exempelvis kväveutlakning eller biologisk mångfald kan ge olika svar beroende på vilken skala de studeras i (enskilda fält, gårdar, produktionssystem). Utifrån perspektiv och värdegrund kan forskarna ställa olika frågor och sätta upp olika systemavgränsningar i sin forskning. Att föra en vetenskaplig dialog om hur detta ska göras är viktigt, men det samtalet har knappt börjat, och det gynnas inte av förutfattade meningar om olika produktionssystems möjligheter.