Stressad hönshjärna går i arv

Den gängse skolboksversionen av evolutionsläran slår fast att förvärvade egenskaper inte går i arv. Men samspelet mellan gener och miljö är mer invecklat än så. Det senaste exemplet på det kommer från höns uppfödda vid Linköpings universitet.

Etologiprofessorn Per Jensen och hans medarbetare utsatte tuppar och hönor för en miljö där dygnsrytmen varierade slumpmässigt. Hönsen kunde inte förutsäga när och hur länge de skulle ha tillgång till mat. Stressen ledde till att de blev sämre än ostressade höns på att lära sig hitta rätt i en labyrint.

En märklig effekt var att de stressade hönsens kycklingar fick samma typ av inlärningsproblem.

- Någon social överföring kan det inte vara frågan om eftersom kycklingarna aldrig träffade sina föräldrar, säger Per Jensen.

Analyser av 9 000 gener visade att stressen ändrade genernas aktivitet i en del av hjärnan på samma sätt hos både föräldrar och deras kycklingar. Den typen av ärftlighet kallas epigenetik och har blivit ett hett forskningsområde under de senaste åren (se Därför kan vi inte kopieras, F&F 2/06).

I tidskriften PLoS ONE skriver forskarna att den typ av epigenetiskt arv som de upptäckte hos höns kan ge en ny förklaring till hur en population snabbt anpassar sig till en ny miljö. Men hur kan en försämrad inlärningsförmåga vara en anpassning?

- Det är svårt att säga, men vi såg även andra förändringar hos de stressade hönsens avkomma. De växte snabbare och var mer dominanta. I en miljö där man inte vet när man får mat härnäst kan det vara en anpassning att förbereda avkomman på att vara lite mer aggressiv när det bjuds mat, säger Per Jensen.