Omedvetet minspel kan uppmuntra mobbare

Trots att det sedan 1994 står inskrivet i skollagen att alla som arbetar inom skolan aktivt ska motverka mobbning, så uppfattar många mellanstadieelever att deras lärare godkänner mobbning av elever som har halkat långt ner på statusskalan. Det har den nyligen pensionerade skolpsykologen Ingegerd Morvik Broberg kommit fram till genom gruppdiskussioner med ett drygt hundratal elever om den sociala miljön i skolan.

1. Vad är det för signaler som lärarna skickar ut?

-Det kan handla om att läraren ignorerar eller helt enkelt inte hinner uppmärksamma de elever som inte tillhör de mest populära. Ett annat exempel är kritik. Genom att kritisera alla elever på samma sätt tycker läraren kanske att han eller hon är rättvis. Men samma kritik kan upplevas som mycket hårdare när den riktas mot en elev i utkanten av kamratkretsen än när den avser en populär elev. En tredje sak som eleverna pratade om är lärarens minspel. Allt det här är saker som de registrerar blixtsnabbt.

2. Vad kan det leda till?

- Mobbarna kan tolka signalerna som att det är fritt fram, och för andra elever kan de bli en ursäkt att inte bry sig. Mellanstadiet är ju en dramatisk period, när eleverna är väldigt intresserade av det sociala spelet. Därför är det också ett bra tillfälle att ta tag i problemet, så att mobbningen inte hinner etablera sig och följer med upp i högstadiet. För där börjar eleverna i stället gå in i en egocentrisk period, vilket gör det betydligt svårare att arbeta bort mobbningsbeteendet.

3. Varför sänder vuxna ut sådana här signaler?

- I enstaka fall kan det handla om personer som inte är lämpade att vara lärare. Men ofta är det förmodligen omedvetet, som ett resultat av att läraren inte hinner vara tillräckligt uppmärksam. Så blir det lätt i stora klasser. Det här är dessutom ett område som knappt berörs på lärarutbildningen. Vår skolminister verkar inte förstå att det handlar om en kunskap som man måste arbeta med på samma sätt som till exempel matematik. I stället pratar han om att flytta på mobbarna. Men då putsar man ju bara på symtomen, utan att ta tag i själva grundfrågan.