I klimatförändringens spår
Av Åsa Lindgren ur F&F 7/2008.
I fjällen växer långlivade arter som reagerar långsamt på miljöförändringar. Växtekologen Åsa Lindgren ska därför inventera vegetationen på tundran i Norge och Sverige för att sedan jämföra med en snart hundraårig inventering. Fotografen Helene Schmitz följde med när Åsa Lindgren rekognoscerade i ett område norr om Torneträsk under ett par dagar i juli 2008.
Klimatförändringar och renbete på ett nytt sätt sätter spår i vår fjällvärld. Den globala uppvärmningen ger längre växtsäsonger på den arktiska och alpina tundran, mer nederbörd under vinterhalvåret och torrare somrar.
En effektivare och mer mekaniserad renskötsel har gjort betesområdena mer koncentrerade och mer betade. Dessutom har de naturliga flyttvägarna mellan vinterbetesland öster om riksgränsen mellan Norge och Sverige och sommarbetesland ute vid den norska kusten reglerats, vilket också har förändrat betet det senaste århundradet.
Vissa växter som gräs, örter och ris gynnas av att det blir varmare. Det får också trädgränsen att dra sig högre upp på kalfjället. Detta kan dock motverkas av intensivt renbete på unga björkplantor. Annan växtlighet gynnas av det förändrade betet eftersom frön och groddplantor lättare kan slå rot.
Gillar fukt
Polarull (Eriophorum scheuchzeri) växer vanligtvis i fuktiga miljöer och kommer inte att trivas om somrarna blir mycket torrare.
Ensam i sitt slag
Fjällviol (Viola biflora) är den enda gula violen i Sverige och är relativt vanlig på snölegor, i bäckkanter och videsnår i fjällen.
Gynnas och missgynnas
Fjällruta (Thalictrum alpinum) gynnas av att det blir varmare och kan också få skydd från andra växter, exempelvis fjällsippa. Samtidigt blir den lätt utkonkurrerad.
Beroende av andra
Lappspira (Pedicularis lapponica) är vanlig på kalfjället och förekommer nordpolen runt. Det är en halvparasitisk växt i behov av lämpliga värdar.
Blir uppriven
Fjällsippa (Dryas octopetala) är en dvärgbuske som breder ut sig i mattor. Renar kan trampa sönder fjällsippemattan, och det gör det lättare för andra arter att slå rot.
Får det svårt i konkurrensen
Isranunkel (Ranunculus glacialis) växer på öppen grusmark, snölegor och rasbranter upp till högalpin nivå högt över trädgränsen. Om ett varmare klimat skulle leda till att fler växter konkurrerar om isranunkelns växtställe skulle den troligen få svårt att klara sig.
På grusiga marker
Fjällnejlika (Viscaria alpina) är en flerårig lågväxt ört som blommar i juli och augusti i fjälltrakterna. Den har väldoftande blomklasar.
Författare:
Åsa Lindgren 
Kommentarer
Skriv ny kommentar (OBS att det kan ta några timmar eller mer innan kommentaren hunnit godkännas för publicering!)