Skolforskning / Fokus
Det lönar sig att arbeta mot mobbning
Av Cecilia Christner Riad ur F&F 2/2009.
Världens hittills största undersökning om kamratförtryck visar att mobbning går att förebygga.
Brottsförebyggande rådet, Brå, har låtit göra en internationell genomgång av all forskning om mobbning som har gjorts de senaste 25 åren. De flesta av västvärldens länder är med i genomgången. I genomsnitt är det 23 procent färre som mobbar och 17 procent färre som blir mobbade när det bedrivs systematisk verksamhet mot mobbning.
- Det finns ett stort mörkertal vad gäller mobbning, säger Per Alvant, utredare på Brå. Det här visar att det lönar sig att satsa på att förebygga och hantera mobbning.
Bäst effekt har verksamhet för grundskoleelever som är 11 år och äldre. Det handlar om sådant som bättre tillsyn på skolgården under rasterna, disciplinära åtgärder, ledarskap i klassrummet, kamratstöd, personalsamarbete och föräldraträning.
- Det här är ett arbete som måste få ta tid, säger Per Alvant. Det tar ofta uppemot 18 månader innan arbetet ger effekt.
I Sverige är skolorna enligt lag skyldiga att arbeta mot mobbning, och har något inträffat måste det utredas och hanteras. Däremot är det frivilligt att införa de systematiska antimobbningsprogram som har undersökts i studien. Det vanligaste programmet i svenska skolor är Olweusmodellen, som betonar samarbetet mellan elever, föräldrar och lärare.
Var tionde elev i 9:e klass upplever sig vara ofta mobbad, enligt Brå. Den andelen har varit ganska konstant under åren. Sverige ligger något lägre än andra länder.
Författare:
Cecilia Christner Riad
Redaktör:
Lotta Fredholm 
Kommentarer
Mobbning - verklighet! inte larvighet!
Jättebra notis av Cecilia Christner Riad. Den behövs bara förekomma oftare!Att skolorna är enligt lag skyldiga att arbeta mot mobbning, låter bra på papper. Verkligheten är i de flesta fall inte sådant att skolorna gör något. Jag vet av egen erfarenhet, dels för min egen räkning för dryga 20 år sedan och nu för mina egna barn, samt andra barn i kommunen. Här där jag bor vill man hellre mörklägga, rycka på axlarna med ord som “ingen vuxen såg något, du är larvig”. Sen gick min som med gips, blåmärken, en anmälan av en underbar läkare mot skolan, ett fint samarbete med soc mot skolan. Men skolan förnekade att det hade skett slag och ord.Enligt lagen skyldig…. När man då som förälder tar tag i saken och går ut, enligt lagen, och pratar med skolorna, då är man -en jobbig förälder.Så, mer notiser om mobbning och mer undersökningar som stödjer verklig fakta, ingen har pratat eller undersökt i vår kommun!Dessutom en fråga i detta allvarliga ämne - varför koncentrerar man sig mot elever i klass 9? Varför inte starta i klass 1? Och varför kan man inte lägga in t ex “mobbning - inte jag” som skolämne under alla årsklasser?Varmt tack Christina för din notis.
Tungt
Jag lider med dig Anci, det är faan hemskt att det inte arbetas mera förebyggande. Jag jobbade tidigare på en skola där man verkligen prioriterade arbetet mot mobbning. Vi var fyra lärare som fick lägga tid av vår tjänst på att jobba med kamratstödjare, samtal och utveckla värdegrundsarbetet på skolan. Det gav stora synliga resultat. Idag jobbar jag på en dubbelt så stor skola, vi får ett möte 30 min i veckan, som är vår egen planeringstid för att jobba mot mobbning, det är ett hån mot alla de som har det jobbigt på riktigt, men det ser ju bra ut i pappren att vi jobbar med det i varje fall! Usch!
Skriv ny kommentar (OBS att det kan ta några timmar eller mer innan kommentaren hunnit godkännas för publicering!)