Robotar som forskar

För första gången har en robot genomfört egen forskning, från att ställa upp hypoteser till att genomföra och utvärdera experiment. Det är ett automatiskt laboratorium, kallat Adam, som har hittat vilka gener som ligger bakom tolv av de enzymer som finns i jästsvamp.

– Under många år har de som letat efter generna misslyckats, säger Ross King vid Aberystwyth University, Storbritannien, som ledde robotutvecklingen.

Det som gjort enzymerna svåra att spåra är dels att vissa kodas av flera gener, dels att vissa enzymer ingår i flera kemiska processer i svampen.

– Det gör att förändringar i generna bara leder till små förändringar i svampens tillväxt, och Adam är bra på att mäta dem.

Roboten är automatiserad till den grad att den bara behöver någon som fyller på förbruknings­varor – pipetter, plattor för cellodling med mera – och någon som tömmer skräpet efteråt. Men än så länge rekommenderar utvecklarna att en människa finns i närheten om något skulle sluta fungera.

För att ställa upp egna forskningsfrågor utgår Adam från tidigare forskning, uttryckt i ett logiskt språk som kan tolkas av maskiner. Efteråt utvärderas resultaten av mänskliga forskare.

Förutom de tolv bekräftade resultaten nämnda ovan visade det sig att sex av de resultat som Adam fått fram redan hade blivit publicerade i vetenskapliga tidskrifter, men inte i en form som var tillgängliga för roboten.

Att göra forskningsresultat och -metoder tillgängliga för maskiner är i flera avseenden en större utmaning än exempelvis automatiserad cellodling.

– Att utveckla ett språk för att formalisera hur forskning beskrivs var en av de viktigaste delarna av vårt projekt. Formaliseringen gör forskningen tydligare, vilket underlättar kommunikationen för både människor och maskiner.

I den vetenskapliga rapporten, publicerad i Science, skriver Ross King och hans kolleger att “artikeln kan ses som en mer människovänlig sammanfattning av de formella resultaten” som Adam själv beskrev dem.

– Jag hade velat se Adam nämnd bland författarna till artikeln, men de andra författarna var oroliga för att den inte skulle bli publicerad då, säger Ross King.