Nedslag

Men katastrofer är sällsynta. De flesta stenar slås sönder och förgasas på vägen ner. Atmosfären är vår sköld. Bara en liten del av de himmelska stenarna når jordytan, och spåren ­efter nedfallen sopas igen av väder och vind. Många äldre kratrar finns dock kvar, oftast i de mest otillgängliga landskapen. Fotografen Stan Gaz har rest jorden runt för att dokumentera några avtryck från det förgångna och avbilda vår utsatthet i kosmos. Hans bok Sites of impact kom nyligen ut på förlaget Princeton Architectural Press.

I vår papperstidning kan du se bilder av bl.a. följande kratrar:

Gosses Bluff. Mitt i australiska inlandet ligger denna drygt 140 miljoner år gamla krater som ursprungligen var ungefär 22 kilometer i diameter. Nu återstår bara denna 5 kilometer breda, 150 meter höga rest – en helig plats för aboriginerna.

Meteor Crater. För 55000 år sedan slog en himlakropp upp den drygt 1 kilometer stora kratern i Arizonas öken i USA.

Upheaval Dome. Bland Utahs platta berg väcker denna stenformation ­debatt. De senaste geologiska under­sökningarna tyder på att den är en eroderad rest av en 170 miljoner år gammal nedslagskrater, 5 kilometer i diameter.

Henbury, Australien (bild ovan). För bara 5000 år sedan föll en stor meteorit sönder på väg ner genom atmosfären. De största stenfragmenten som nådde marken lämnade efter sig ett tiotal kratrar, varav den största är 180 meter bred.