Är fyraårskontrollen en maktutövning?

Alla barn i Sverige genomgår så kallad fyraårskontroll. Enligt de nationella riktlinjerna från 1991 ska syn och hörsel kontrolleras. Men även balanssinne, motorik, språklig utveckling och liknande undersöks fortfarande i många landsting enligt de äldre riktlinjer som infördes i början av 1970-talet.

– Kontrollerna sker utifrån rådande normer om ett barns utveckling, säger Helena Hörnfeldt, etnolog vid Stockholms universitet. Hon har i sin avhandling Prima barn, helt u.a. undersökt vad fyraåringskontrollerna innebär för barn.

– Kontrollerna visar vad som betraktas som normalt alternativt avvikande.

Vissa barn tränas

Hon anser att kontrollerna utgör en form av maktutövning.

– Vissa föräldrar tränar sina barn inför fyraårskontrollen för att barnen ska klara den, berättar Helena Hörnfeldt.

Sådan förberedelse förekommer även i en del bostadsområden med socioekonomiska problem. Där har man inom ramen för särskilda språkförskolor tränat barn inför kontrollerna, något som resulterar i färre anmärkningar.

Detta visar att kontrollerna inte kan ge korrekt information om barnens utveckling. Och enligt de uppföljningar som barnhälsovården har gjort kan de inte heller förutsäga framtida problem.

Helena Hörnfeldt har deltagit i kontrollerna på flera vårdcentraler och intervjuat såväl sjuksköterskor som föräldrar. Dessutom har hon studerat hur barns utveckling betraktats historiskt, sedan kontroller infördes i USA och Storbritannien på 1920-talet.

– Jag är mest förvånad över kontinuiteten i synen på barnen och deras färdigheter, säger Helena Hörnfeldt. Ännu dominerar ett stadietänkande, där vi matas med bilder om att barnet ska krypa vid en viss ålder och tala vid en viss ålder och så vidare. Dessa modeller utvecklar normer för hur barn ska vara.

Befäster normer

Barnhälsovårdens statistik visar att i vissa invandrartäta områden är det många barn som inte klarar kontrollerna, vilket har setts som ett problem. Kulturkrock är dock ett ord som Helena Hörnfeldt vill undvika.

– Begreppet kultur kan vara problematiskt. Det kan resultera i stigmatisering av resurssvaga områden.

Hon menar dock att resultat som att många pojkar med utländsk bakgrund i storstädernas förorter inte klarar fyraårskontrollen säger mer om normerna för den goda barndomen än om verkliga brister i dessa pojkars hem. Normerna om den goda barndomen bygger på föreställningar i den välutbildade västerländska medelklassen. Det handlar till exempel om att man tycker att det är viktigt att läsa sagor för barnen på kvällen och inte låta dem se för mycket på tv.

– Barnavårdsmyndigheterna är välvilliga, säger Helena Hörnfeldt, men de kan exkludera och marginalisera grupper genom att låsa fast kategorier som problematiska. Det blir en stämpel som fastnar.

Viktigt fånga problem tidigt

Alla håller inte med om Helena Hörnfeldts bild av fyraårskontrollen. Margaretha Magnusson är barnsjuksköterska och forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Hon tycker att Helena Hörnfeldts kritik skjuter över målet.

– Det är bättre att ha god hälsa än dålig, säger hon. Syn- och hörselproblem bör uppmärksammas i god tid liksom vissa hormonrubbningar. Även saker som kraftig övervikt eller oförmåga att kontrollera blåsa och tarm är det viktigt att observera i tid. Då kan man hjälpa barnet, oavsett etnisk bakgrund.

Dessutom anser Margaretha Magnusson att kunskap om olikheter inom samhället är viktigt. Först då går det att bekämpa sociala och medicinska problem. Fyraårskontrollerna kan vara en viktig pusselbit för att förstå hur samhället fungerar och hur klyftor uppkommer.

– Det är sant att de inte ger några större indikationer på framtida problem, och därför har man tagit bort många utvecklingspsykologiska moment. En sådan förändring i kontrollen visar att maktutövningsaspekten inte är den centrala.