Nu kan lortigt dna analyseras

En fimp på en brottsplats kan ofta lösa fallet om det går att få fram läsbart dna från den. Korta avsnitt av arvsmassans baser upprepas olika många gånger hos olika personer, och det är skillnader i dessa områden som används för identifiering.

Johannes Hedman, molekylärbiolog vid Statens kriminaltekniska laboratorium och doktorand i teknisk mikrobiologi vid Lunds tekniska högskola, har nu lyckats förbättra den metod som traditionellt används för att ta fram dessa sekvenser.

När spår ska analyseras måste de små dna-mängderna först mångfaldigas med en speciell teknik. I fallet med fimpen utgör dna-sekvensen på den en mall som kopieras. Kopiorna sätts ihop med hjälp av ett enzym kallat dna-polymeras. Men Johannes Hedman provade att använda andra varianter av enzymet som skulle vara effektiva men också robusta nog att klara av de föroreningar som ofta finns i provet.

– Handlar det om prover från en fimp så innehåller de papper, där vi vet att cellulosa hämmar dna-kopieringen. Och tobak i sig innehåller ju tusentals olika kemikalier som också kan störa, säger han.

När han testade tre olika polymeras på 32 brottmålsprover som tidigare inte gett något resultat, fick han fram klart bättre dna-profiler från så många som 20 prover.

Johannes Hedman har även utvecklat ett statistiskt verktyg för att kunna bedöma kvaliteten hos en tillverkad sekvens. Än så länge är dock analysmetoden på forskningsstadiet.

– Men jag hoppas att vi på några års sikt ska kunna använda den som ett komplement, säger han.