Små högskolor bryter familjemönster

En vanlig uppfattning är att den låga andel ungdomar från arbetarhem som väljer att gå på universitet och högskolor inte har förändrats på många år. Nu har nationalekonomen Susanna Holzer i sin doktorsavhandling vid Växjö universitet visat att detta inte stämmer.

Hon har analyserat ett mycket omfattande statistiskt underlag, 300 000 ungdomar som började på högskolan från slutet av 1970-talet till seklets slut. Förändringarna under denna tid är mycket stora. Sannolikheten för att en person, vars föräldrar inte studerat på högskola, ska börja akademiska studier har fördubblats på 25 år.

Effekten kommer främst av att det under denna tidsperiod tillkommit nya högskolor som gör att studiemöjlighet finns på kortare avstånd från ungdomarna. Susanna Holzer har också upptäckt att när ungdomarna väl kommit över tröskeln att börja läsa på högskola, så blir det också naturligt att läsa på ett lärosäte längre bort från hemorten. Närheten till en högskola ökar alltså studiebenägenheten generellt.

Hur går det då för dessa studenter som strömmar till de många nya, ”regionala” högskolorna? Sannolikheten att lyckas med studierna är något lägre än vid de gamla universiteten, men när Susanna Holzer jämför ungdomar med samma sociala bakgrund försvinner skillnaden. Att studenter vid de gamla lärosätena lyckas med sina studier något bättre är alltså en ”familjeeffekt”, att de i högre grad kommer från hem med akademiskt utbildade föräldrar.