Läsarbrev: Förklara vad ni menar!

Rubriken i sig måste vara något av en chock för majoriteten av F&F:s läsare. Evidens betyder helt enkelt bara belägg eller bevis, och säker, vetenskaplig kunskap är kunskap för vilken det finns rimligt mycket evidens. Att detta skulle kunna vara bedrägligt förefaller helt fantastiskt hur man än vrider och vänder på orden. Förhoppningsvis är det uppenbart för de flesta att evidens kan vara av skiftande kvalitet och relevans, men det betyder knappast att avsaknad av evidens är något att sträva efter. Den sunt skeptiske måste alltid fråga sig vilken och vilket slags evidens som finns inom ett specifikt kunskapsområde. Det nämns att evidens är ett tillhygge i debatter och det är säkert sant, eftersom många debatter står mellan en vetenskaplig syn och olika alternativa åskådningar. De flesta uppfattar det som att F&F står på den vetenskapliga sidan, och det är säkert fler än vi som gärna får en förklaring.

Aija Sadurskis, utredare, dr med. vet., Högskoleverket, och Hanno Essén, docent i teoretisk fysik, Kungliga tekniska högskolan, Stockholm

Svar: Ett problem återkommer ständigt i diskussioner om behovet av evidensbaserat beslutsfattande på olika områden. Det består i att de specifika metoder för produktion och sammanställningar av kunskap som förordas inom evidensrörelsen favoriserar vissa typer av vetenskaplig kunskap på bekostnad av andra, som kan vara bättre lämpade för att besvara en given frågeställning. Till exempel kan randomiserade experiment knappast förklara varför patienter inte tar sina mediciner, eller varför läkare inte följer kliniska riktlinjer. Etnografiskt fältarbete och andra kvalitativa metoder kan däremot hjälpa oss att förstå sådana sociala mönster. Frågan är alltså inte om professionella beslut inom vården och andra områden bör baseras på vetenskaplig kunskap eller inte, utan vilka vetenskapliga metoder som bör användas för en viss uppgift. Därför leder det vilse att tala om ett val mellan vetenskap och alternativa åskådningar. Att begreppet evidens ges en helt särskild status är olyckligt, eftersom det förleder många att tro att det existerar en kungsväg till säker och användbar kunskap. I stället för enkla hierarkier av vetenskapliga metoder behöver vi nyanserade diskussioner om vilken typ av kunskap som är relevant för en given typ av beslut, och en kritisk granskning av styrkan och begränsningarna i tillgängliga studier.

Ingemar Bohlin, docent i vetenskapsteori, Göteborgs universitet